Men det är inte lätt. Vuxensamhället jobbar fortfarande med att skapa ett fungerande förhållningssätt till det faktum att unga idag lever häpnadsväckande stor del av sina liv på nätet. Visst finns det faror där och dem skall vi inte blunda för, men vuxna som ser pedofiler, styckmördare och fula gubbar bakom varje virtuellt hörn och som mer än något annat känner olust och rädsla inför allt detta gränslösa och nya… ja, jag, får för mig att de har det väldigt jobbigt.

Som föreläsare stöter jag ibland på föräldrar som lyssnat till andra föreläsare vars huvudsakliga syfte med sina föreläsningar verkar ha varit att skrämma lite vett i folk. Retoriken påminner inte så lite om svunna tiders brandtal mot ”dansbaneeländet”, ”videovåldet / Motersågsmassakern” och det ligger nära till hands att börja tala om handelsresande i skräckupplevelser.

Jag rekommenderar starkt Elza Dunkels blogg där Lina Ydrefelt skriver om just detta med rädsla och avståndstagande.

Annars är det läge att gå med i folkrörelsen ”Ingen alkohol före 18″ om du inte redan gjort det. Du hittar hemsidan här.

Vuxenkontraktet lever i högsta grad. Varje vecka träffar vi hundratals föräldrar ute i de skolor som varit kloka nog att uppmärksamma det faktum att allt större delar av barnens liv levs på nätet och att vuxenvärlden just nu håller på att forma ett förhållningssätt till detta. Vuxenkontraktets syfte är ju just att få igång tankarna kring hur vuxna skall kunna hjälpa och stödja barn i deras liv on-line. Lätt är det inte. Men svårigheterna skall heller inte överdrivas, det handlar ju inte om kunskaper om datorer ner på bit och byte-nivå utan mer att se barnen i sammanhanget.

Efter varje möte kommer en hel del mail och telefonsamtal från föräldrar som har funderingar och frågor. Eftersom fler kanske har samma frågor men inte riktigt kommer sig för med att ställa dem tänkte jag försöka svara på några av de vanligaste här. Kommentera gärna om du vill.

***
”Maja bor varannan vecka hos mig och varannan vecks hos sin pappa. Problemet är att hon får använda datorn nästan obegränsat hos honom – jag är mer restriktiv och vi har regler som Maja och jag är överens om. Majas pappa tycker att mina regler är överdrivet försiktiga och som vanligt låter han allt gå vind för våg. Jag blir vansinnig och ringer och skäller. Maja gråter och tycker att jag är dum i huvudet. Pappan säger till Maja att jag är hysterisk. Allt detta har gjort att Maja nu hellre är hos honom än hos mig. Vad gör man?”

***

Det här är något ni vuxna måste skapa förutsättningar för att lösa tillsammans. Jag vet inte om du talat med pappan direkt eller om du grundar din uppfattning på vad Maja berättar? Det är ju inte helt ovanligt att barn spelar ut föräldrar mot varandra och då använder ”Ja, men jag får göra det hos pappa”, men mer sällan ”jag får inte göra så hos mamma”. Mitt förslag är ni börjar med att tala direkt med varandra och att syftet då bara är att komma överens om en gemensam ståndpunkt i de kommande diskussionerna med Maja.

Om din relation till pappan är ansträngd är det extra viktigt att begränsa diskussionen till att bara omfatta just detta med Majas data-tid. Risken är annars att den frågan drunknar i allt som är ouppklarat, sorgligt eller infekterat. Och vem vet, om ni lyckas hantera detta gemensamt och hitta en lösning som är till för Majas bästa så kanske det kan bli grunden för en förbättrad relation också i andra frågor?

Min erfarenhet är att fungerande överenskommelser med barn bygger på förtroendefulla relationer. Inte bara mellan bar och vuxen utan också mellan de vuxna som barnet möter.

Lycka till!

Debattens vågor går nu höga om den grooming-lag som skall skydda våra barn. För lågt straffvärde för att teleoperatörerna skall ta vara villiga att lämna ut uppgifter, svårigheter för polisen att samla bevis och därmed motsvarande svårt för åklagare att väcka åtal är några av punkterna där det finns kritik. Och så här är det med de flesta av de baksidor Internet har. Det tar tid för samhället att reagera och att hitta verksamma metoder för att stävja till och med något som är så avskyvärt som sexualbrott mot barn.

Som alltid vore det bästa om vi kunde förebygga allt detta. Och i detta arbete har vi föräldrar i samarbete med skolan den viktigaste rollen och det största ansvaret. Dessutom, om vårt förebyggande arbete kan göra att vi får färre ungar som utsätts och därmed blir brottsoffer så är så mycket vunnet.

Oavsett om straffskalan för våldtäkt, eller sexuellt ofredande av barn går från fjorton år till livstid, eller om det stannar vid böter kommer ju det barn som utsatts fortfarande att vara lika skadat och sårat. Låt oss göra allt vi kan för att få färre offer och för all del färre gärningsmän.

”Äntligen hemma efter en skitdag – det får bli en flaska rött i soffan.”

”Härligt med iskall Drajja i kylen och ett par flaskor vitt på kylning.”

”Kul igår – mindre kul idag, men det var det värt.”

Det kan tyckas vara en skitsak men om vi inte tänker oss för kommer vi förr eller senare att lyckas tjata in bilden av alkohol som problemlösare, avslappnande, uppiggande, positivt och målet för våra mödor. Och så är det ju inte och det vet vi om. Rent allmänt kan man kanske säga att det vore bra om alla bara skrev sådant som går att stå för inför alla människor inklusive barnen på t ex. Facebook.

I USA går många arbetsgivare tydligen redan igenom allehanda sociala media inför en anställningsintervju. Hur mycket graverande material som finns att hitta där är ju upp till var och en. I väntan på alkolås till datorn och mobilen menar jag…

Nästa försök görs av ”Cult” en dryck som än så länge bara finns i Danmark. Reklamfilmen som du kan se här ställer ju ett antal frågor,

Vem tjänar på detta? Vilka syften har de?

Nu ska det bli lättare att stämma nätmobbarna.
Moderaterna vill stoppa spridningen av kränkande filmer och nakenbilder på internet.

– Det måste kosta att kränka, säger Henrik von Sydow, moderaternas talesperson i justitiefrågor, till SvD.

Genom att stärka integritetsskyddet på nätet ska det blir lättare att stämma den som lagt ut de personliga bilderna på nätet. Det blir då ett fall för domstolen att avgöra om det ska betalas ut skadestånd eller inte. Det är Moderaternas framtidsgrupp som lagt fram förslaget.

– Det syftar till att stoppa framför allt filmer, foton och ljudupptagningar som på ett sätt grovt kränker den enskildes integritet. Det måste kosta att kränka, säger Henrik von Sydow, partiets talesperson i justitiefrågor och den som har lett gruppens arbete, till Svenska Dagbladet.

Bra. Men det gäller att inte glömma bort vad som är det viktigaste av allt i detta sammanhang; Att förebygga de brott som man nu konstruerar lagar för att beivra. Lagstiftning har förstås en förebyggande effekt men i det här fallet är den är högst begränsad. Gärningsmännen i detta fall är nämligen alldeles för ofta barn och ungdomar. Även brottsoffren är alldeles för ofta barn och ungdomar.

Det bästa sättet att skydda dem från att hängas ut på nätet är att förebygga att det överhuvudtaget händer. Föräldrar, skola och vuxna kan se till att det blir så under förutsättning att de har rätt kunskap och är medvetna om problemet. Att stoppa nätmobbningen blir då en integrerad del av uppfostran som precis som vanligt går ut på att;

Skapa förtroendefulla relationer till barnen, relationer som ligger till grund för fungerande överenskommelser.

Allmänprevention. Slit och släp med att möta 29 000 föräldrar i skolorna på föräldramöten. Allmänprevention. Det enda sättet att få färre brottsoffer. Allmänprevention. En investering som sparar pengar och mänskligt lidanade utan att peka ut och stigmatisera.

Det är bra att lagen skärps. Nu behövs resurser så att den också kan förstås och efterlevas av våra barn. Allmänprevention. Nu behövs ännu mer av Vuxenkontraktet.

”Härom dagen gjorde jag det du föreslog. Jag satte mig ner med mina döttrar och frågade dom hur det är ”på nätet”. Jag trodde förstås att det skulle bli ungefär som när jag frågar hur det varit i skolan. Braaaa, liksom lite långsamt.

Det blev två timmars väldigt bra snack, visande, frågande och diskussion. Tack vare föreläsningen hängde jag med och kände mig delaktig i åtminstone en del av det de visade. Skulle nog behöva en överkurs eller fördjupning snart…

Tack för en lysande föreläsning och tack för att ni i motsats till många andra inte försöker skrämma oss för våra egna barn.”

Men oavsett hur bra och vettiga symbolerna och kategoriseringen är – glöm inte att tala med dina barn om vad de spelar och hur mycket. Hur det skall fungera hemma hos er är ni själva bäst lämpade att komma överens om.

Läs artikeln här.

Efter att ha varit ute i skolor och träffat 29 000 föräldrar under snart fyra år håller jag min sista peng på att det är barnen som har rätt. Vi vet för lite, är för oinsatta och därmed missar vi möjligheten att hjälpa våra barn.