vems ansvar är det? november 19, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, spelande.2 comments
När jag var femton år spelade jag och tre kompisar ”Risk”, ett spel om världsherravälde, komplicerat och med många kort och pjäser. Vi var periodvis helt absorberade av att spela och tillbringade väldigt mycket tid med att förflytta våra arméer mellan nord och syd.
Nu läser jag i bl.a. Aftonbladet om en 15-årig kille som föll ihop över tangentbordet efter att drabbats av svåra krampanfall, allt för att han spelat World of Warcraft i 24 timmar. Det finns bild på de frågande och oroliga föräldrarna. Experter uttalar sig och förvirringen verkar vara total. Dataspelskramarna hävdar med viss rätt att det handlar om vätskebrist, för lite mat och allt vad det nu är som förklaringsmodell för unge Marcus kollaps. De rabiata dataspelsmotståndarna ropar på förbud…
Och här sitter jag och undrar hur en 15-åring, med föräldrarna närvarande kan tillåtas att spela 24 timmar i sträck, pumpa i sig energidryck och hamna i kramper innan någon reagerar och säger; ”nu räcker det”. Min morsa sade så och skickade hem mina kompisar. Det borde fungera nu också.
Det är också viktigt att påpeka att de allra flesta spelar lagom, träffar vänner och lär sig massor av att spela. Ungarna mår inte en bråkdel så dåligt som man kan tro. Om vi bara försöker förstå den värld de lever i och lyckas etablera fungerande överenskommelser med dem. För en gångs skull kan jag kosta på mig att vara kategorisk; Nej, det är inte OK att en 15-åring spelar dataspel 24 timmar i sträck.
Att ungarna testar gränser är inget nytt. Det nya är väl i detta fall att det skall till en kollaps i kramper för att någon skall inse att gränsen är nådd.
Spelmissbruk bland unga. mars 26, 2008
Posted by Lars Lindblad in spelande.add a comment
Fem procent av ungdomarna är spelmissbrukare
Maria Ungdom erbjuder i Stockholms län behandling för ungdomar upp till 20 år som har problem med spel om pengar samt ett program för deras anhöriga. Med stöd från Statens Folkhälsoinstitut har man tagit fram en metod efter en modell som provats på vuxna spelmissbrukare under några år i Stockholm, Malmö och Göteborg.
Anders Tengström är projektledare och biträdande forskningschef på Maria Ungdom. Han har lång erfarenhet av psykosocial forskning och utvärdering av behandlingsformer för ungdomar med olika missbruksproblem.
– Det finns en risk att den sociala utvecklingen stannar upp hos ungdomar som spelar mycket på samma sätt som man ser hos cannabismissbrukare, säger Anders Tengström. Därför är det viktigt att bryta det snabbt.
Fem av följande kriterier ska vara uppfyllda för att man ska klassas som spelberoende:
- Upptagenhet, spelandet tar mycket tid
- Tolerans, man behöver spela mer och för mer pengar för att uppnå samma effekt
- Kontrollförlust, man spelar mer än man tänkt sig och oftare
- Spelar som flykt från bekymmer, depression eller ångest
- Spelar för att försöka vinna tillbaka förluster
- Ljuger och begår brott
- Får abstinens med rastlöshet och irritation när man inte spelar
16 procent av 15-17 åringarna spelar regelbundet. Motsvarande siffra för vuxna är 40 procent men spelkarriären hos ungdomarna kan vara väldigt kort, kanske bara ett halvår. De vanligaste spelen är poker och spelmaskinen Jack Vegas. Skillnaden mot vuxna spelmissbrukare är att ungdomarna ofta samtidigt har andra problem som psykisk sjukdom eller alkohol- och narkotikamissbruk.
Allt tyder på att spelberoende är en livslång sjukdom på samma sätt som alkoholism men det finns ingen tvingande paragraf i Socialtjänstlagen som ger rätt till behandling som det gör för alkohol- och narkotikamissbruk.
– Det finns en obalans mellan vad samhället drar in på spel och vad man satsar mot spelberoende. Ingen tar ansvar, säger Anders Tengström.
I exempelvis Australien måste spelbolagen betala en viss procent av intäkterna till program för behandling av spelberoende. I Sveriges går en del av överskottet från Svenska Spels Jack Vegas-maskiner till Sveriges ungdomsorganisationer, däribland SBU. Det är viktiga pengar för organisationernas verksamhet men det har diskuterats om det är moraliskt försvarbart att ta emot dem. Statens Folkhälsoinstitut får också motsvarande 25-30 miljoner per år för information och forskning kring spelberoende.
Många föräldrar som är oroliga för att deras barn spelar för mycket dataspel har hört av sig sedan Maria Ungdom öppnade sin ”speltelefon”. De hänvisas vidare till andra hjälpinstanser. Behandlingsprogrammet erbjuds bara dem som spelar om pengar.
Familjeperspektivet är mindre i spelprojektet än i annan missbruksbehandling vid Maria Ungdom eftersom de här ungdomarna genomgående är äldre, 18-20 år. Det är dock viktigt att ta vara på kraften hos de anhöriga så istället erbjuds föräldrarna parallellt en omfattande anhörigutbildning med sju träffar. Kursen ger kunskap om spelberoende och verktyg för hur man kan vara ett stöd för ungdomen i arbetet att komma ur sitt spelberoende. För en del föräldrar kan det vara extra svårt om de själva har ett spelmissbruk.
För ungdomen består behandlingen av ett till två möten per vecka med motiverande samtal, kognitiv beteendeterapi, tester och hemuppgifter. Effektiviteten i behandling mäts i hur mycket ungdomen spelar före, under behandlingen och i uppföljningen som sker tre, sex och tolv månader efter avslutad behandling. Projektet pågår till sista juni 2009 och ska, om det visar sig framgångsrikt, spridas över landet.
Ingalill Söderberg
Fotnot: Läs mer om Spelberoendeprojektet på www.mariaungdom.nu Har du själv eller ditt barn problem med spel om pengar kan du ringa till projektets hjälptelefon 08-672 45 38.
