ännu en löpsedel november 11, 2009
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, nätkultur, vuxenkontraktet.add a comment
Jag läser på en löpsedel; ”Barn har falska identiteter på Internet”. Nähä!? Såhär är det. Att registrera sig på ett forum eller att bli medlem i ett community kräver olika grader av registrering. Allt från personnummer, giltig e-postadress och kanske till och med adress och telefon förekommer. Om jag är tretton år och vill bli femton, om jag heter Anton men vill heta Emil, om jag är man och 49 år men vill finnas på nätet som Sabina 15 år… inga problem.
Flera sajter tillhandahåller generatorer som skapar fullt fungerande personnummer som antingen hör till en levande person eller där den sista kontrollsiffran är korrekt uträknad. Ungarna vet och kan hur man gör men det stora flertalet vuxna vet inte. Visste de skulle kvällstidningarna inte sälja nyheten på löpsedlarna. Vuxenkontraktet hoppas att vi i föräldragenerationen skall bli mindre reaktiva och ge oss själva chansen att bli proaktiva. Förebygga problem genom att arbeta systematiskt med bred och saklig prevention.
Snart kommer nya larmrapporter om ungas nätanvändning, men vi föräldrar inte bara lita på löpsedlarna utan vi måste tala med våra barn, eftersom de besitter den bästa informationen om hur deras situation ser ut. Internet är ett forum för marginaliserade grupper – och barn i synnerhet – att uttrycka sig på och därmed har barn också fått mer makt över sin tillvaro. Allas möjlighet att uttrycka sig gör också att det finns mängder av oönskat material på internet, men att det är en nackdel som vi får acceptera eftersom fördelarna överväger.
Tala med dina barn om Internet. Det är ett viktigt steg på vägen mot en förtroendefull relation och att skapa fungerade överenskommelser om gränser.
Grooming-männen februari 2, 2009
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, publicerat.add a comment
Med hela den dramaturgi kvällspressen är mäktig tar man nu strid för det som uppenbarligen kommer som en chock för vuxensamhället; Det finns vuxna män som raggar barn på nätet och som dessutom har sexuella motiv för det.
Aftonbladet skriver om detta bl. a. här.
Visst är det bra att tidningen fäster uppmärksamheten på detta, självklart. Men jag kan inte låta bli att fundera på om avståndstagandet, avskyn och just det faktum att detta som pågår ute på nätet verkar förlamande på en del vuxna. Man slutar tänka och fastnar för den enkla slutsatsen – bort med mina barn från nätet – begripligt men inte hållbart i längden.
En väsentlig del av barnens kommunikation, av deras umgänge och den tid de disponerar ligger på nätet. Förbud är knappast vare sig önskvärt eller fungerande om vi vill komma till rätta med de problem som finns. Det gäller att hjälpa barnen att etablera ett fungerande förhållningssätt vad gäller integritet, gränser och vad man gör och inte gör på Internet.
Förtroendefulla relationer mellan föräldrar och barn som en grund för fungerande överenskommelser. Så svårt är det. Fråga någon av de 23 100 vuxna som lyssnat till Vuxenkontraktet.
Nätgroggar? januari 9, 2009
Posted by Lars Lindblad in droger alkohol, föräldraansvar, nätkultur.1 comment so far
Man måste dricka för att inte ha kul.
Barn ungdomar och alkohol, självklart spelar Internet en roll även i detta sammanhang. Men det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är vanliga vuxna i den vanliga världen som står för langningen. Fortfarande är det åtskilligt vanligare att alkoholen kommer från mamma eller pappa än att den kommer från någon sorts cyber-systembolag på Internet.
När vi läser om unga som beställt alkohol via Internet är det oftast mindre förslaget än vi tror. Internet fungerar som en gigantisk anslagstavla och självklart finns det människor som redan kommit på att det går att tjäna ännu mer pengar på att ”annonsera” här. Det kan gå till så här;
Ett inlägg på ett forum avslutas med en uppmaning till den som är ”törstig” att skicka ett privat meddelande till den som skrivit inlägget. I retur kommer ett mobiltelefonnummer och resten kan du räkna ut själv. Skillnaden mot F.I. (Före Internet) ligger i tillgängligheten och räckvidden. Att det finns vuxna som inte tvekar att tjäna pengar på att sälja alkohol till barn och ungdomar är knappast något nytt. Du har säkert också räknat ut att de som säljer öl, vin och sprit har annat i sortimentet och att de inte tvekar att sälja det.
Precis som ungarna diskuterar fotboll, hästar, musik och politik på Internet diskuterar de alkohol och droger. De rykten som vi föräldrar hörde när vi var tonåringar och som då handlade om effekterna av att blanda Magnecyl och Coca Cola, tugga 25 LYS-tabletter osv. finns nu i moderniserad form på Internet, tillgängligt för alla. Nu handlar det om påstått smarta droger eller vad 25 muskotnötter kan ge för berusningseffekt. Samma fenomen alltså men mer lättillgängligt och kanske också mer svårkontrollerat. Nu får vi hoppas eller kanske till och med utgå ifrån att alla ungar inte ger sig på att köpa alkohol, tugga muskotnötter eller sniffa tändargas bara för att de läst om det på Internet.
Hur de agerar och reagerar baserat på det som finns på Internet avgörs ju inte av Internet självt utan av ungarnas kunskaper och attityder tillsammans med hur trygga och starka de är i sig själva.
Även om vi som vuxna upplever att det är svårt att göra något åt vad som finns på Internet finns det massor att göra för att bygga förtroendefulla och varma relationer till våra barn och den generation de tillhör. Det är dessutom långsiktigt mer fruktsamt än att drabbas av panik och ropa på förbud mot den senaste eländesyttringen på Internet, vare sig det handlar om porr, mobbning, nakenchocker eller alkohol. Om din relation till ditt barn fungerar så att ni kan träffa fungerande överenskommelser blir ni också mindre beroende av en lagstiftning som sannolikt alltid kommer att ligga ett steg efter.
vems ansvar är det? november 19, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, spelande.2 comments
När jag var femton år spelade jag och tre kompisar ”Risk”, ett spel om världsherravälde, komplicerat och med många kort och pjäser. Vi var periodvis helt absorberade av att spela och tillbringade väldigt mycket tid med att förflytta våra arméer mellan nord och syd.
Nu läser jag i bl.a. Aftonbladet om en 15-årig kille som föll ihop över tangentbordet efter att drabbats av svåra krampanfall, allt för att han spelat World of Warcraft i 24 timmar. Det finns bild på de frågande och oroliga föräldrarna. Experter uttalar sig och förvirringen verkar vara total. Dataspelskramarna hävdar med viss rätt att det handlar om vätskebrist, för lite mat och allt vad det nu är som förklaringsmodell för unge Marcus kollaps. De rabiata dataspelsmotståndarna ropar på förbud…
Och här sitter jag och undrar hur en 15-åring, med föräldrarna närvarande kan tillåtas att spela 24 timmar i sträck, pumpa i sig energidryck och hamna i kramper innan någon reagerar och säger; ”nu räcker det”. Min morsa sade så och skickade hem mina kompisar. Det borde fungera nu också.
Det är också viktigt att påpeka att de allra flesta spelar lagom, träffar vänner och lär sig massor av att spela. Ungarna mår inte en bråkdel så dåligt som man kan tro. Om vi bara försöker förstå den värld de lever i och lyckas etablera fungerande överenskommelser med dem. För en gångs skull kan jag kosta på mig att vara kategorisk; Nej, det är inte OK att en 15-åring spelar dataspel 24 timmar i sträck.
Att ungarna testar gränser är inget nytt. Det nya är väl i detta fall att det skall till en kollaps i kramper för att någon skall inse att gränsen är nådd.
Alkohol på nätet…. november 13, 2008
Posted by Lars Lindblad in droger alkohol, föräldraansvar, nätkultur.add a comment
Barn ungdomar och alkohol, självklart spelar Internet en roll även i detta sammanhang. Men det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är vanliga vuxna i den vanliga världen som står för langningen. Fortfarande är det åtskilligt vanligare att alkoholen kommer från mamma eller pappa än att den kommer från någon sorts cyber-systembolag på Internet.
När vi läser om unga som beställt alkohol via Internet är det oftast mindre förslaget än vi tror. Internet fungerar som en gigantisk anslagstavla och självklart finns det människor som redan kommit på att det går att tjäna ännu mer pengar på att ”annonsera” här. Det kan gå till så här;
Ett inlägg på ett forum avslutas med en uppmaning till den som är ”törstig” att skicka ett privat meddelande till den som skrivit inlägget. I retur kommer ett mobiltelefonnummer och resten kan du räkna ut själv. Skillnaden mot F.I. (Före Internet) ligger i tillgängligheten och räckvidden. Att det finns vuxna som inte tvekar att tjäna pengar på att sälja alkohol till barn och ungdomar är knappast något nytt. Du har säkert också räknat ut att de som säljer öl, vin och sprit har annat i sortimentet och att de inte tvekar att sälja det.
Precis som ungarna diskuterar fotboll, hästar, musik och politik på Internet diskuterar de alkohol och droger. De rykten som vi föräldrar hörde när vi var tonåringar och som då handlade om effekterna av att blanda Magnecyl och Coca Cola, tugga 25 LYS-tabletter osv. finns nu i moderniserad form på Internet, tillgängligt för alla. Nu handlar det om påstått smarta droger eller vad 25 muskotnötter kan ge för berusningseffekt. Samma fenomen alltså men mer lättillgängligt och kanske också mer svårkontrollerat. Nu får vi hoppas eller kanske till och med utgå ifrån att alla ungar inte ger sig på att köpa alkohol, tugga muskotnötter eller sniffa tändargas bara för att de läst om det på Internet.
Hur de agerar och reagerar baserat på det som finns på Internet avgörs ju inte av Internet självt utan av ungarnas kunskaper och attityder tillsammans med hur trygga och starka de är i sig själva.
Även om vi som vuxna upplever att det är svårt att göra något åt vad som finns på Internet finns det massor att göra för att bygga förtroendefulla och varma relationer till våra barn och den generation de tillhör. Det är dessutom långsiktigt mer fruktsamt än att drabbas av panik och ropa på förbud mot den senaste eländesyttringen på Internet, vare sig det handlar om porr, mobbning, nakenchocker eller alkohol. Om din relation till ditt barn fungerar så att ni kan träffa fungerande överenskommelser blir ni också mindre beroende av en lagstiftning som sannolikt alltid kommer att ligga ett steg efter.
barnen jobbar övertid oktober 21, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, nätkultur.add a comment
Ofta när jag är ute i skolor och föreläser får jag frågan;
”Hur länge är det rimligt att mitt barn sitter framför datorn?”
Jag bollar tillbaks frågan och får höra om hela spannet – allt får att de inte får sitta där alls till att de sitter där dygnet runt och det är inget att göra åt – men de flesta har mer verklighetsförankrade synpunkter. Något som är vanligt är att man anger en tidsrymd per dag. Denna rymd kan vara två timmar. Ofta är det då den tid som infaller när föräldrarna är hemma och det handlar oftast om den tid som tillbringas vid datorn.
Om vi vidgar begreppet ”datortid” till att omfatta all tid som barnet tillbringar framför en skärm ser det annorlunda ut. Det blir förvånansvärt mycket tid med mobiltelefonen, som ju också är en sorts dator och spelkonsol numera, tv:n och Platstation, X-Box och vad det nu kan vara. Exemplet nedan gäller en tolvårig pojke vars pappa tyckte att det var ganska lagom med max två timmar om dagen. Det som mätts upp är sanningen om den dagen mätningen gjordes, det har säkert blivit både mindre och mer tid olika dagar sedan dess. Men dryga åtta timmar är en förvånansvärt stor del av en tolvårings dygn. Vad som är lagom bestämmer du själv och ditt barn. Återigen, förtroendefulla relationer och fungerande överenskommelser är vägen sanningen och ljuset. Men det är inte lätt.
07.00 Vaknar – 30 minuter MSN
08.00 Till skolan – lektion
09.20 Rast – 15 minuter mobil
09.40 Lektioner
10.50 Lunch – 45 minuter mobil
12.15 Lektioner
13.30 Rast
13.50 Lektioner
15.00 Slutar
15.15 Hemma – MSN, chatt, spel 3 timmar
18.15 Middag
18.45 Datortid – 2 timmar 15 minuter
21.00 Kollar TV 1 timme
22.00 Dator 30 minuter
22.30 Pluggar glosor
23.00 I sängen skickar SMS 20 minuter
Skärmtid = 8 timmar 35 minuter
Mer offentlighet än vi bett om? augusti 31, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, lag och rätt.add a comment
Läget i sak är följande. När åklagaren väcker åtal i domstol blir den förundersökning som lett fram till åtalet offentlig. Skälet är lätt att förstå. Alla och envar skall ha möjlighet att granska förundersökningen för att rättssäkerheten skall kunna upprätthållas. Rent praktiskt innebär det att privatpersoner, media och alla som är intresserade av att läsa förhör, titta på bilder från brottsplatsundersökningar, lyssna på bandupptagningar av förhör eller vad som nu kan förekomma i en förundersökning kan göra det i lugn och ro och utan att någon frågar varför de är intresserade.
De flesta fall där någon lagförs i domstol är ganska trista och föga intressanta för media. Dock finns det undantag. Knutby, Palmemordet, mordet på Anna Lindh och så nu då; Morden i Arboga. Vid tidpunkten för mordet på Anna Lindh fördes en ganska livlig debatt om huruvida det var rätt att publicera bilder på Anna Lindh på väg i in ambulansen ute på Hamngatan. Pressombudsmannen hade synpunkter, jag minns inte vilka, alla tidningar hade synpunkter och allmänheten hade synpunkter. Men, mycket få bilder publicerades som hade anknytning till något av ovanstående brott.
Nu är läget annorlunda med Arboga. Någon, oklart vem, har utnyttjat sin lagliga rätt att få ut kopior av allt material i förundersökningen. Samme någon har sedan lagt upp valda delar av materialet på en sajt från vilken man normalt laddar hem musik och film mer eller mindre lagligt. Nu uppstår läget att materialet blir mer offentligt än lagstiftaren tänkt sig. Tror jag åtminstone. På diverse sidor av ”underground-karaktär” dyker nu bilder upp som föreställer brottsplatsen, obuduktionerna på de båda döda barnen och sådant som normalt visas i någon av de tre varianter CSI som erbjuds.
Integritet? Rättssäkerhet? Etik? Utan tvekan uppstår en inte alldeles enkel debatt. Men under tiden denna pågår ökar risken, eller om man så vill chansen, att våra barn och ungdomar konfronteras med den blodiga verkligheten bakom de braskande tidningsrubrikerna och tvingas förhålla sig till den upplevelsen. Tala med dina barn inte bara om Arboga-bilderna. Få dem att förstå att de kan komma till dig när de stöter på sådant de tycker är skrämmande och otäckt. De skall inte behöva bearbeta detta själva.
Tänk på att ett barn som ser något som det som beskrivs ovan ofta tänker så här;
- Det här borde jag nog inte se…
Barnets slutsats blir att ta på sig skulden och låtsas som ingenting. Fel förstås, det är ju vi vuxna som har ansvaret för att det finns balans mellan offentlighetsprincipens krav och barnens mentala hälsa.
Så var det dags igen. juni 10, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, lag och rätt, nätkultur, vuxenkontraktet.1 comment so far
Kvällspressen måste ha ett lager av ämnen som kan tillåtas återkomma med jämna mellanrum och vars funktion förstås är att sälja tidningar. Att tro något annat vore mer än lovligt naivt. Det kan handla om ”Så mycket strålar din mobiltelefon”, ”Bli smal till midsommar” eller som nu ”Hon hängdes ut på sexsajt!”.
Aftonbladet berättar om 22-åriga Nathalie som lagt ut en påklädd bild av sig själv och senare hittat samma bild upplagd på en sajt för sexkontakter. Polisen kan inte göra något, företaget bakom sajten har en telefonsvarare i Hongkong, bilden är borttagen och Nathalie undrar hur det kunde bli så här. Aftonbladet skriver;
”Nathalie, som dagligen lägger ut bilder på internet, kommer nu att ändra sina vanor.
– Jag ska bara lägga ut bilder på de sidor där de inte kan kopieras. Jag trodde aldrig att de kunde användas så här”.
Från Vuxenkontraktets sida kan vi bara hoppas att fler föräldrar skaffar sig kunskaper om de möjligheter och risker som finns då barn och unga använder Internet och att de baserat på denna kunskap för samtal med sina barn. Att förebygga problem genom att lära, diskutera och stötdja är inte alls lika spektakulärt som att polisanmäla, vilket man naturligtvis skall göra, att man blivit uthängd på en sexsajt. Men det är billigare, effektivare och besparar unga tjejer och killar mycket oro och trassel.
Alla överens – ett framgångsrikt drogförebyggande arbete. maj 23, 2008
Posted by Lars Lindblad in droger alkohol, föräldraansvar.add a comment
Ett målinriktat arbete och de vuxnas bestämda ställningstagande mot ungdomsfylleriet på Öckerö har gett resultat. På fem år har antalet elever i årskurs 7-9 som flera gånger det senaste halvåret druckit alkohol minskat med över 50 procent. Likaså har antalet som aldrig druckit ökat med 70 procent.
– Det är fel att prata om att ungdomar dricker för att de har problem. Det är istället så att om ungdomar dricker alkohol får de problem, säger Håkan Fransson, drogsamordnare i Öckerö kommun som jobbat med metoden i sex år.
Han är övertygad om att ungdomar dricker för att de vuxna tillåter det och gör jämförelsen med hur vi vuxna resonerar kring 18 årsgränsen för att köra bil. Inte tillåter vi våra 14-åringar att ta bilen. På samma sätt kommer föräldrarna på Öckerö överens om att inte bjuda barn på alkohol eller att köpa ut.
Håkan Fransson är med på samtliga föräldramöten en gång per termin från åk 3. Där tar han upp två punkter. Dels varför det är farligt för barn och ungdomar att dricka alkohol och dels vad föräldrarna kan göra för att förhindra det.
Metoden Alla överens går ett steg längre än andra drogförebyggande program i skolorna då man även har lyckats få med föreningslivet. Det ska inte finnas alkohol med på till exempel läger och idrottstävlingar. Håkan är därför är ute på föreningsträffar och i församlingar och pratar med alla han möter om det här. En förutsättning är också att han har den politiska ledningen i kommunen med på idén och inte minst lärare och föräldrar.
Målet för kommunen är att helt utrota ungdomsfylleriet. Kvar bland de totalt 550 eleverna i åk 7-9 finns fortfarande 60 ungdomar som anger att de dricker alkohol ofta.
Utgångspunkten i arbetet är CAN:s nationella drogvaneundersökningar men kommunen har också gjort en egen, betydigt enklare enkät som ger snabbare resultat. På en fråga svarar 80 procent av eleverna att anledningen att de inte dricker är att de inte får dricka för sina föräldrar. Sedan undersökningarna startade 2003 har också andelen som blivit bjudna på alkohol av sina föräldrar minskat väsentligt.
– Folk här blir oerhört upprörda om de får veta att någon bjudit ungdomar på alkohol, säger Håkan Fransson.
I årets undersökning har några mycket intressanta frågeställningar tillkommit kring barnens syn på föräldrarna drickande och hur mycket föräldrarna dricker. Resultaten är inte färdiganalyserade ännu men Håkan ser ett mönster att i de familjer där barnen svarat att mamma eller pappa dricker sig berusade är det också vanligare att barnen gör det. Även i familjer där föräldrarna dricker måttligt är det vanligare att barnen dricker.
– Alla föräldrar älskar sina barn. De som bjuder sina barn på alkohol gör det av okunskap eller för att de själva har problem, säger Håkan Fransson.
Ingalill Söderberg
Källkritik (vad vill vi tro på?) maj 12, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, nätkultur, vuxenkontraktet.add a comment
Urban legends, eller vandringsägner är så vanliga att de fått en egen uppslagsbok. Självklart finns alla och några till på nätet.
Internet innehåller massor av bilder, historier, nyheter, namninsamlingar och upprop som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Det mesta kan tyckas vara oskyldigt och är det säkert också men det allvarliga är att mängden desinformation på sikt gör det svårare för oss att veta vad som är sant och inte.
Ett uttryck som används ofta är ”objektiv information”. Rent filosofiskt kan man ju fråga sig om det finns objektiv information överhuvudtaget. All information torde ju ha en avsändare som har ett syfte med att informera. Det viktiga för mig som förälder med uppgiften att hjälpa mina barn till en fungerande förhållningssätt är då att få dem att ställa sig rätt frågor.
Myndigheten för Skolutveckling driver webbplatsen ”KOLLA KÄLLAN” där finns mycket att lära både för stora och små. Du kommer dit genom att klicka här >>>>>>
