Vuxenkontraktet

     Vart tog pengarna vägen?

 En av de föräldrar som varit på Vuxenkontraktets föreläsning ringde mig härom dagen. Hans nioåriga dotter hade varit inne på en av alla de sajter där det går att köpa saker att leka med. Det handlar om saker som inte finns i verkligheten och som bara kan användas på den sajt som säljer dem. Ibland är det en sadel till en häst, en soffa att ställa i en virtuell lägenhet eller en figur som är större och starkare än de man får gratis när man börjar spela fantasispel. Tilläggas kan att barnen sällan eller aldrig uppmanas att kolla med mamma eller pappa om det är OK att handla. Ännu mindre inhämtar säljaren det som brukade kallas målsmans godkännande när jag var liten.

Nåväl, utan att tänka sig för hade tjejen, som vi kan kalla Emma, köpt prylar för 125:- och kontaktkortet var tomt. Trist förstås men det lär inte hända igen. Värre hade det varit om hon haft ett abonnemang utan beloppsgräns. I all välmening;

• tala med barnen i förväg – innan problemen uppstår
• ha kontantkort eller abonnemang med en gräns för hur mycket som går att ringa för varje månad
• tala med barnen om vikten av att inte skapa onödiga konflikter genom att låna mobiler för att betala det de inte har råd med för tillfället
• gör barnen uppmärksamma på de knep och finter säljarna använder sig av, hur mycket är egentligen ”30 mynt” eller ”25 sagopengar”?