Vuxenkontraktet

>> Sammanfattning av Undersökningen november 15, 2007

Jag fick i uppdrag att ställa ett antal frågor till några av de största och populäraste ungdoms-communitiesen i Sverige.
Jag valde ut: Lunarstorm, Playahead, Hamsterpaj och Bilddagboken som ”försökskaniner” på min undersökning.
Frågorna handlade om:

♥ e-mobbning
♥ vuxnas ansvar
♥ hur man ska bete sig och vad man ska tänka på när man registrerar sig på en community
♥ Hur de tar hanterar anmälningar om mobbing osv.

Snabbast på att svara var Playahead som i ett trevligt mejl skrev ned svaren på frågorna.
Jag fick intryck av att de verkade ha koll på läget och hon skrev i mejlet att de hade ett flertal
vuxna anställda på Playahead AB ”vars jobb är att övervaka sajten och se till att missbruk beivras och åtgärdas”.
De verkade också veta hur de ska handskas med problem, som t.ex. mobbning då de prioriterade det
före t.ex. kedjebrev. Jag fick dessutom gärna höra av mig om jag hade fler frågor eller funderingar.

Andra mejlet jag fick var från Hamsterpaj.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var bara så oseriöst och snobbigt som det kunde bli.
Jag vet inte om det var för att skrev att jag var 15 år, eller för att han retade sig på frågorna, men när jag undrade om det fanns några vuxna som övervakar det som händer på Hamsterpaj svarade han:

”Nej, om du inte kallar en nittonåring för vuxen.”

Det fick mig att tänka efter… skulle jag kalla en nittonåring för vuxen, egentligen? Visst, han är kanske över 18 år, men jag känner vissa som är nitton år och själv tycker jag inte det är särskilt vuxet. Det finns en del nittonåringar som är väldigt omogna och det är tveksamt att sådanna sajter som ägs av sånt ungt folk skulle kunna hantera mobbning på nätet.
Det skriver han också när jag frågar:
”Är alla fall lika viktiga och hur hanteras dem? Vart går gränsen
för en anmälning?”
Då svarar han:”Nej, dom flesta fallen orkar vi inte bry oss om. Trettonåriga flickor
som retar varandra är föräldrarnas ansvar, inte vårt.
Vi tar hand om pedofili, nazism och lite grövre brott, rent gnabb
mellan kidsen orkar vi inte ta i.”Dem verkar ialla fall inte vara blinda för det som sker, bara det att de inte bryr sig.
Men jag skulle tro att Hamsterpaj inte ägnar sig så mycket tid åt sådant, då de mest har spel och videoklipp med mera, och inte så mycket chatt, jämfört med andra communities. Men det är klart att en sådan sida också behöver bevakning. Eftersom Lunarstorm äger Bilddagboken så kan det vara skälet till varför båda var segast på att svara jämfört med de två andra, som svarade på samma dag som jag skickade mejlet.
Jag skickade ett till mejl till Lunarstorm som påminnelse, men fick svaret att de tidigast kunde svara om ett par dagar.Rapport i nuläget:
Det känns meningslöst att sitta och vänta på ett svar från Lunarstorm och Bilddagboken som förmodligen ändå inte kommer att komma. Men lite skumt är det ju. Hur upptagen kan man egentligen vara?
Så svårt ska det väl inte vara att besvara ca. 5 frågor?
Jag är besviken… faktiskt.—Jag tycker det hela har varit rätt intressant. Hur det kan vara så olika från sajt till sajt.
Jag tror inte det är så många som vet innan de registrerar sig att ”på den här sidan kan man inte anmäla mobbing” osv, eller tvärtom.
Det är för lite information om sådant. Av egen erfarenhet så tycker jag att de vuxna borde synas mer på chatt och forum. Att de snackar de med.
För det tror inte jag att de gör, de bara kollar på. Visst det är bra det med, men bara så att man vet att de finns där, hela tiden.Jag skickade ett till mejl om detta till Playahead, som denna gång också var snabba på att svara. Kanske bara någon timme efter så kom svaret.
Hon säger att de har daglig kontakt med användarna och även kontakt med dem över telefon. De har dessutom något som kallas för abusesystemet, vilket fungerar så att varje skrivet inlägg har en anmälningsknapp på sig och genom att klicka på den så anmäler man inlägget som just skrivits.
Det är alltså väldigt enkelt att anmäla. Jag fick lite idéer när jag började tänka på de här sakerna om säkerhet och framförallt trygghet på en community. Det skulle kunna finnas en kurator på sidorna också. Där man bara snackar ut om sådant som hänt – om både bra och dåliga saker. Ofta förtränger barn nog vissa saker för sig själva, för att de är rädda för att säga något. Och det kan dessutom kännas skönt att snacka med någon på internet om saker som är jobbiga, än i verkliga livet, tror jag. Bara man vet att det är seriöst och på allvar.Fast det är klart… internet ska väl inte ta över allt – så en kurator på internet var kanske lite att ta i. För redan nu sitter ungarna flera timmar i sträck med fastklistrade ögon på dataskärmar världen över… och jag tror knappast det vore vettigt att de skulle göra det mer än vad de gör nu.