jump to navigation

Hur pass seriöst tar man åldersmärkning på spel, egentligen? november 13, 2007

Posted by sssofie in föräldraansvar, lag och rätt.
trackback


Tänk dig att en 13-åring går in en spelbutik för att köpa ett spel, men åldersgränsen på spelet ligger på 16+. När han ska betala så säger tjejen i kassan: ”Du är nog lite för ung för det här spelet”
13-åringen lägger fram pengarna på disken och svarar: ”Ring min farsa då”
Om nu pappan skulle säga att: ”Visst, det är helt okej! Han har ju pengar, så då är det väl inget att tjafsa om?”… är det ändå acceptabelt då? Jag menar, det är ju ändå 13-åringen som ska spela spelet och förmodligen inte pappan. I Sverige har vi något som kallas för Pegi-system. Ett system som gör det lätt att se om spelet är lämpligt för en själv eller för ens barn. Det finns både ålderssymboler och innehållssymboler.
T.ex. om spelet skulle vara skrämmande, ha grovt språk, innehålla våld eller dylikt.
Men det är inte straffbart att spela ett spel med högre åldersgräns än vad själv är gammal.
Pegi-systemet är väll egentligen bara en hjälp att förstå vad man kommer att mötas av i själva spelet. Men butiken har ändå till ansvar att säga till om någon av ung ålder skulle vilja köpa ett spel med en högre åldersgräns.
Men hur är det då om man skulle beställa ett spel via internet?
Där har man ingen som helst koll på om kunden är över 18 år – för det är just så gammal man måste vara för att få handla på internet.
Jag tog kontakt med ett antal företag som säljer pc – och tvspel för att fråga hur pass stränga de är med åldersgränser och om de tycker att det är okej att sälja ett spel till en minderårig om de endast har telefonkontakt med föräldern.
I det här fallet fick jag bara svar från internetförsäljarna och inte från själva butikerna.
Enligt dem hade de flesta ingen möjlighet att kontrollera om en person under 18 år skulle köpa ett spel med en viss åldersgräns.
Är inte det sjukt?
Har man en åldersgräns så ska man väll följa den? Och inte bara låtsas som om den inte finns?
Och om det finns problem så ska man väll ta upp problemen och försöka lösa dem? För enligt det försäljarna har skrivit så verkar ingen ha någon vidare koll på vad som säljs till vem och då kan man ju tycka att: ”varför ha ett pegi-system över huvudtaget då om det ändå inte fungerar?”
Det gäller att börja fundera, hitta lösningar. För problemet är större än ni tror.

Kommentarer»

1. Dow - februari 4, 2008

Herre gud.
Hur isolerad kan man bli?
Det luktar lite Bowling for Columbine här..

Våldsamma filmer är källan till allt ont!
Våldsam musik får våra barn att begå massmord!
Våldsamma spel gör dem psykiskt sjuka!

Det är framstuderat att fps(first pirson shooter) spel ökar reaktionsförmågan.

Tyvär är detta en envägskommunikation ty jag ej kommer besöka denna sajt igen.

Hejdå! =)

2. Lars Lindblad - februari 5, 2008

Hej

Jag har lite svårt att förstå vad du grundar din uppfattning om att vi skulle se film, musik och spel som ”källan till allt ont”. Det enda Sofie pekar på är att olika spel är lämpliga för olika barn och att föräldrar genom PEGI-märkningen kan få lite vägledning.

Beslutet och ansvaret ligger dock hos de vuxna.