hur var det på nätet idag? november 25, 2009
Posted by Lars Lindblad in 1.add a comment
Det kom ett mail som fick mig att tänka på hur viktigt det är att förstå att barn som vistas på Internet ganska ofta hamnar där de helst inte vill vara. Tro inte automatiskt det värsta. En enda liten felskrivning kan skicka ditt barn någon helt annanstans än dit han eller hon ville och där kan det finnas… ja, vad som helst. Uppmuntra barnen att prata och berätta. Hur var det på nätet idag? Och viktigast av allt visa att du bryr dig och att du förstår att det kan bli fel.
Mailet då?
”…..när jag kom hem gjorde jag som du föreslog, jag satte mig ner med Janina och frågade om nog upplevt något obehagligt eller skrämmande på nätet. Jag sade också att hon inte behövde känna sig dum eller vara rädd att jag skulle ”stänga av henne” från datorn eftersom jag nu visste att hon kanske inte hamnat där hon hamnade med flit. Det var som att dra ur en kork! Det bara rann upplevelser, frågor och oro ur ungen och vi blev sittande i en lång stund. Och jag tänkte – herregud har hon gått och burit på detta alldeles själv? Nu är hon i alla fall inte ensam längre. Tack för att du hjälpt mig att komma lite närmare mitt förpubertala lilla monster. Hon var inte arg. Mest orolig och rädd ju.”
ännu en löpsedel november 11, 2009
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, nätkultur, vuxenkontraktet.add a comment
Jag läser på en löpsedel; ”Barn har falska identiteter på Internet”. Nähä!? Såhär är det. Att registrera sig på ett forum eller att bli medlem i ett community kräver olika grader av registrering. Allt från personnummer, giltig e-postadress och kanske till och med adress och telefon förekommer. Om jag är tretton år och vill bli femton, om jag heter Anton men vill heta Emil, om jag är man och 49 år men vill finnas på nätet som Sabina 15 år… inga problem.
Flera sajter tillhandahåller generatorer som skapar fullt fungerande personnummer som antingen hör till en levande person eller där den sista kontrollsiffran är korrekt uträknad. Ungarna vet och kan hur man gör men det stora flertalet vuxna vet inte. Visste de skulle kvällstidningarna inte sälja nyheten på löpsedlarna. Vuxenkontraktet hoppas att vi i föräldragenerationen skall bli mindre reaktiva och ge oss själva chansen att bli proaktiva. Förebygga problem genom att arbeta systematiskt med bred och saklig prevention.
Snart kommer nya larmrapporter om ungas nätanvändning, men vi föräldrar inte bara lita på löpsedlarna utan vi måste tala med våra barn, eftersom de besitter den bästa informationen om hur deras situation ser ut. Internet är ett forum för marginaliserade grupper – och barn i synnerhet – att uttrycka sig på och därmed har barn också fått mer makt över sin tillvaro. Allas möjlighet att uttrycka sig gör också att det finns mängder av oönskat material på internet, men att det är en nackdel som vi får acceptera eftersom fördelarna överväger.
Tala med dina barn om Internet. Det är ett viktigt steg på vägen mot en förtroendefull relation och att skapa fungerade överenskommelser om gränser.
almedalen – kollo för lobbyister juni 30, 2009
Posted by Lars Lindblad in vuxenkontraktet.add a comment
Även Vuxenkontraktet har tagit sig till Almedalen. Tillsammans med vännerna på Svenska Danssportförbundet arrangerar vi imorgon onsdag en föreläsning för alla intresserade. Konkurrensen är…. överväldigande, minst sagt. Programmet påminner om Internet – allt med alla och alltid – och nu när vi just landat känns det som om vi drabbats av överflödets förbannelse.
Allt om programmet och vår plats där finns att läsa här.
Annars är det varmt och associationerna till Grekland med blått hav och sol som gassar ligger nära tillhands.
Nu skall vi ut på stan och se vad som händer. Det är Centerpartiet dag idag och i morgon Socialdemokraternas. Jag återkommer med en mer utförlig rapport under morgondagen.
Som sagt +29 i skuggan….
men först några ord om våra sponsorer maj 13, 2009
Posted by Lars Lindblad in vuxenkontraktet.add a comment
Mitt uppe i ännu en riktigt bra vecka som egentligen är två. Kollegan Lasse och jag drabbas då och då av den letargi som drabbar alla som är fångade av måsten och administrativa göromål under allt för stora delar av dagen. Men vi har också ett verksamt och långtidverkande botemedel; Att vara ute och föreläsa i alla tillängliga sammanhang är oslagbart och ger mångfalt mer energi än vad det tar.
Närmast kommer jag från Trelleborg eller närmare bestämt Skegrie. Engagerade, glada och positiva föräldrar. Tack till Pernilla och föräldraföreningen som ordnade. Pernilla träffade jag på kunskapsskolan i Trelleborg när jag föreläste där. Så går det ofta till, någon hör en föreläsning, ”säljer in” Vuxenkontraket på en annan skola och så rullar lavinen över landet. Nåja, så stor en lavin bestående av några få människor nu kan åstadkomma. Framför allt är det roligt att det vi gör uppskattas.
Våra vänner Konica Minolta och Toyota Center har också lyssnat på oss. Det är därför de är våra partners nu. Första gången vi träffade de inledningsvis affärsmässiga och avvaktande säljarna på Toyota dröjde det ungefär fem minuter innan de förvandlades till engagerade vuxna. Samma sak hände igår då vi besökte Malmö Aviation. Kort och sammanfatningsvis; ett bra möte med sällsynt trevliga, öppna och vettiga människor. Vi får se om vi kan hitta på något tillsammans. Malmö Aviations devis är ”Vi bryr oss”. Efter att ha träffat dem så tror jag faktiskt att det är alldeles sant.
tack tack hemskt mycket tack maj 6, 2009
Posted by Lars Lindblad in vuxenkontraktet.add a comment
Eftersom jag i det förra inlägget gnällde loss en del så kan det vara på sin plats att vara glad och tacksam här. Vilket inte är så svårt. Mina perioder av misströstan varar nämligen bara fram till till nästa gång jag får träffa föräldrar, ungar och lärare och tillsammans med dem göra nytta.
Den här veckan har vi fortsatt försöksverksamheten som innebär att vi också bjuder in barnen att medverka. Lite mer om hur detta går till och vilka överväganden som måste göras för att det skall fungera återkommer jag till i nästa inlägg.
Hursomhelst, tisdagen och besöket på Freinetskolan Kastanjen i Botkyrka blev en fantastiskt rolig kväll. Barnen var som alltid engagerade, öppna och positiva precis som föräldrarna och jag vågar lova att det talades om viktiga saker i gruppdiskussionerna. Integritet på nätet, vad man skall göra om man möter mobbning, hur vi kommer överens om hur länge det kan vara ok att sitta framför en skärm och mycket annat.
Som sagt, det är tungt att inte få några resurser till det vi ändå upplever måste göras. En tröst är att ett leende som jag fick av killen längst fram på första raden tillsammans med ett tack när han och hans föräldrar gick är värt mer än 10 000:- i villkorade bidrag. Dessutom slipper men fylla i blanketter.
bittert april 24, 2009
Posted by Lars Lindblad in vuxenkontraktet.add a comment
Vuxenkontraktets föreläsningar är gratis för skolor och föräldrar. Föreläsarna gör det de gör på sin fritid och i högsta grad ideellt. Dumma oss!
Dags att gnälla alltså. Och vem är förvånad? Insatser på det sociala området genomförs ju mycket sällan av människor och organisationer som upplever sig ha mer än tillräckliga resurser. Det ligger i sakens natur, särskilt om de insatser som skall göras är förebyggande. Hur mycket får jag om jag släcker branden i ditt hus? Hur mycket vill du betala för att jag kanske kan se till att det eventuellt inte börjar brinna i ditt hus någon gång i en obestämd framtid?
Jag köper att samhället vid fördelningen av de begränsade resurser som finns, i detta fall de resurser som står till buds för att arbeta med förebyggande åtgärder riktade mot barn genom deras föräldrar, måste se till att de projekt som stöds är seriösa och har effekt. Insatser skall vara mätbara och möjliga att utvärdera. Mätbarhet kräver förutsägbarhet och då passar ju manualbaserade program bra. Nya, icke evidensbaserade program har en lång och knagglig väg att vandra. Jag har slutat räkna de timmar vi lagt på att skriva ansökningar till Allmänna Arvsfonden, Socialstyrelsen, kommuner och allsköns myndigheter som skulle kunna tänkas hjälpa oss att bredda verksamheten.
Det första hindret är att det inte går att vara bekvämt specifik beträffande målet för åtgärderna. Insatser som riktar sig mot potentiella problem över en bred skala är svårare att förstå än ett specifikt mål som att erbjuda rörelsehindrade barn i en viss skola möjlighet till vattengymnastik en gång per vecka. Till och med insatser i form av etablering av samlingslokaler för ungdomar i socialt utsatta områden är lättare att förstå än nyttan av att träffa tiotusentals föräldrar och ge dem kunskap om deras barns uppväxtvillkor. Men ofta är generella insatser effektivare än riktade. Det gäller i alla åldersgrupper och särskilt under uppväxtåren. Skälet är att riktade insatser, om de ska vara effektiva, förutsätter att det finns en tydlig åtskillnad mellan riskgruppen och övriga. Så är det inte alltid. Särskilt inte när det gäller barn i mellanstadieåldern som befinner sig i, eller står på tröskeln till puberteten.
Om insatserna för barn koncentreras på individer med högst risk kommer dessa personer ha god nytta av insatsen, men den totala problemkakan kommer inte att minska nämnvärt. Däremot har små insatser som når många störst effekt på barngruppen i stort. Detta förhållande brukar kallas den preventiva paradoxen.
Att engagera alla inom ramarna för att uppmärksamma och reagera på det barnen kan behöva hjälp med är ett självändamål. Det stärker föräldrarnas möjligheter att etablera nätverk. Det ökar också möjligheterna till att det som barnen uppfattar som vuxenvärlden kan visa upp ett gemensamt förhållningssätt och tydliga attityder i svåra frågor som till exempel då det gäller barn och unga och alkohol.
Det tar tid och kraft att plantera detta synsätt bland dem som håller i pengarna. Hittills har vi lyckats dåligt. Vi har varit för upptagna med att träffa 26 000 föräldrar som älskar det vi gör. Så gnället kanske slår tillbaka på oss själva som inte köpte TV-reklam istället för att satsa på verksamheten. Dumma oss!
Grooming-männen februari 2, 2009
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, publicerat.add a comment
Med hela den dramaturgi kvällspressen är mäktig tar man nu strid för det som uppenbarligen kommer som en chock för vuxensamhället; Det finns vuxna män som raggar barn på nätet och som dessutom har sexuella motiv för det.
Aftonbladet skriver om detta bl. a. här.
Visst är det bra att tidningen fäster uppmärksamheten på detta, självklart. Men jag kan inte låta bli att fundera på om avståndstagandet, avskyn och just det faktum att detta som pågår ute på nätet verkar förlamande på en del vuxna. Man slutar tänka och fastnar för den enkla slutsatsen – bort med mina barn från nätet – begripligt men inte hållbart i längden.
En väsentlig del av barnens kommunikation, av deras umgänge och den tid de disponerar ligger på nätet. Förbud är knappast vare sig önskvärt eller fungerande om vi vill komma till rätta med de problem som finns. Det gäller att hjälpa barnen att etablera ett fungerande förhållningssätt vad gäller integritet, gränser och vad man gör och inte gör på Internet.
Förtroendefulla relationer mellan föräldrar och barn som en grund för fungerande överenskommelser. Så svårt är det. Fråga någon av de 23 100 vuxna som lyssnat till Vuxenkontraktet.
Nätgroggar? januari 9, 2009
Posted by Lars Lindblad in droger alkohol, föräldraansvar, nätkultur.1 comment so far
Man måste dricka för att inte ha kul.
Barn ungdomar och alkohol, självklart spelar Internet en roll även i detta sammanhang. Men det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är vanliga vuxna i den vanliga världen som står för langningen. Fortfarande är det åtskilligt vanligare att alkoholen kommer från mamma eller pappa än att den kommer från någon sorts cyber-systembolag på Internet.
När vi läser om unga som beställt alkohol via Internet är det oftast mindre förslaget än vi tror. Internet fungerar som en gigantisk anslagstavla och självklart finns det människor som redan kommit på att det går att tjäna ännu mer pengar på att ”annonsera” här. Det kan gå till så här;
Ett inlägg på ett forum avslutas med en uppmaning till den som är ”törstig” att skicka ett privat meddelande till den som skrivit inlägget. I retur kommer ett mobiltelefonnummer och resten kan du räkna ut själv. Skillnaden mot F.I. (Före Internet) ligger i tillgängligheten och räckvidden. Att det finns vuxna som inte tvekar att tjäna pengar på att sälja alkohol till barn och ungdomar är knappast något nytt. Du har säkert också räknat ut att de som säljer öl, vin och sprit har annat i sortimentet och att de inte tvekar att sälja det.
Precis som ungarna diskuterar fotboll, hästar, musik och politik på Internet diskuterar de alkohol och droger. De rykten som vi föräldrar hörde när vi var tonåringar och som då handlade om effekterna av att blanda Magnecyl och Coca Cola, tugga 25 LYS-tabletter osv. finns nu i moderniserad form på Internet, tillgängligt för alla. Nu handlar det om påstått smarta droger eller vad 25 muskotnötter kan ge för berusningseffekt. Samma fenomen alltså men mer lättillgängligt och kanske också mer svårkontrollerat. Nu får vi hoppas eller kanske till och med utgå ifrån att alla ungar inte ger sig på att köpa alkohol, tugga muskotnötter eller sniffa tändargas bara för att de läst om det på Internet.
Hur de agerar och reagerar baserat på det som finns på Internet avgörs ju inte av Internet självt utan av ungarnas kunskaper och attityder tillsammans med hur trygga och starka de är i sig själva.
Även om vi som vuxna upplever att det är svårt att göra något åt vad som finns på Internet finns det massor att göra för att bygga förtroendefulla och varma relationer till våra barn och den generation de tillhör. Det är dessutom långsiktigt mer fruktsamt än att drabbas av panik och ropa på förbud mot den senaste eländesyttringen på Internet, vare sig det handlar om porr, mobbning, nakenchocker eller alkohol. Om din relation till ditt barn fungerar så att ni kan träffa fungerande överenskommelser blir ni också mindre beroende av en lagstiftning som sannolikt alltid kommer att ligga ett steg efter.
vems ansvar är det? november 19, 2008
Posted by Lars Lindblad in föräldraansvar, spelande.2 comments
När jag var femton år spelade jag och tre kompisar ”Risk”, ett spel om världsherravälde, komplicerat och med många kort och pjäser. Vi var periodvis helt absorberade av att spela och tillbringade väldigt mycket tid med att förflytta våra arméer mellan nord och syd.
Nu läser jag i bl.a. Aftonbladet om en 15-årig kille som föll ihop över tangentbordet efter att drabbats av svåra krampanfall, allt för att han spelat World of Warcraft i 24 timmar. Det finns bild på de frågande och oroliga föräldrarna. Experter uttalar sig och förvirringen verkar vara total. Dataspelskramarna hävdar med viss rätt att det handlar om vätskebrist, för lite mat och allt vad det nu är som förklaringsmodell för unge Marcus kollaps. De rabiata dataspelsmotståndarna ropar på förbud…
Och här sitter jag och undrar hur en 15-åring, med föräldrarna närvarande kan tillåtas att spela 24 timmar i sträck, pumpa i sig energidryck och hamna i kramper innan någon reagerar och säger; ”nu räcker det”. Min morsa sade så och skickade hem mina kompisar. Det borde fungera nu också.
Det är också viktigt att påpeka att de allra flesta spelar lagom, träffar vänner och lär sig massor av att spela. Ungarna mår inte en bråkdel så dåligt som man kan tro. Om vi bara försöker förstå den värld de lever i och lyckas etablera fungerande överenskommelser med dem. För en gångs skull kan jag kosta på mig att vara kategorisk; Nej, det är inte OK att en 15-åring spelar dataspel 24 timmar i sträck.
Att ungarna testar gränser är inget nytt. Det nya är väl i detta fall att det skall till en kollaps i kramper för att någon skall inse att gränsen är nådd.
statistik november 17, 2008
Posted by Lars Lindblad in vuxenkontraktet.add a comment
Måndagen inleddes med en räkneövning i den högre skolan. Därför kan jag meddela att föreläsningen om Vuxenkontraktet nu haft 21 763 åhörare sedan starten. Vi räknar med 70 åhörare per föreläsning och det stämmer väl med de noteringar som säger att vi genomfört 311 föreläsningar fram till idag. Globen rymmer 13 850 människor, sagt bara som jämförelse.
Nu går vi in i slutfasen av höstterminen -08 och närmast är det Katarina Norra Skola, Skarpnäcksskolan, idrottsföreningar i Örebro och Linköping och Kunskapsskolan i Trelleborg som tar emot.
21 763 människor är en väldig massa människor men på sikt vill vi nå 50 000, per läsår…..
